”Min tid förra året var ju fruktansvärt bra”

”Min tid förra året var ju fruktansvärt bra”

I helgen är det dags för Ultravasan och de två senaste årens vinnare Jonas Buud är med i startfältet, nu med titeln som världsmästare i bagaget. Hur kommer det att gå och hur blev 42 åringen från Sollerön världens snabbaste ultramaraton löpare?

Redan som barn på Sollerön kom Jonas Buud i kontakt med idrott. Premiären i Lilla Vasaloppet var vid sex års ålder och tidigt i livet var det just längdskidåkning och orientering som dominerade.
– Man gjorde de kompisarna gjorde och det som miljön passade för.

I början av tonåren skiftade all fokus till orienteringen, ett resultat av kompisars val och några dåliga vintrar som gjorde det svårt att åka skidor. Orienteringskarriären fortsatte men det skulle dröja tills han fyllt 30 innan han fick upp ögonen för sin extraordinära kapacitet inom löpningen.

– Det var 2004. Jag var i New York och sprang mitt första maratonlopp någonsin. Jag sprang på 2.36 vilket är en bra tid och jag tänkte att detta måste jag göra igen.
Jonas Buud fortsatte att springa och den första maratonsegern kom i Schewiz 2007 efter 78 kilometer i kuperad terräng. Han beskriver sin förvåning efter vinsten då flera av de övriga deltagarna var mycket rutinerade.

– När jag springer är jag i en bubbla, man kan inte tänka allt för mycket. Jag försöker fokusera på att komma framåt. Det är efter mållinjen som glädjen kommer.

Ifjol var det dags att bli bäst i världen. Under VM-tävlingarna i Winschoten sprang Jonas Buud 100 kilometer på 6.22.44 och tog därmed en överlägsen seger.

– Det är svårt att förklara hur det känns att bli världsmästare. Under de tidigare fyra VM-tävlingar har jag tagit silver och det var skönt att visa att jag kunde mer, att det var värt allt arbete.

Tävlingen i Winschoten är dock inte den han lyfter fram som mest betydelsefull. I början av 2015 drabbades Jonas Buud av sin karriärs kraftigaste skada, en stressfraktur i bäckenbenet och det var länge oklart när kroppen skulle återhämta sig. Spekulationerna kring om han skulle delta i Ultravasan var många men till sist korsade han mållinjen som segrare.

– Det var min bästa stund som löpare, det var hemma och med allt som skett innan var det en fantastisk känslan att vinna.

Nuförtiden bor Jonas Buud i Mora och att få springa på hemmaplan är något han talar varmt om. Trots sina internationella framgångar finns inga planer på att lämna kommunen han växte upp i.

– Miljön här är unik, det finns så mycket historia och så många platser att springa på.

I Mora finns även hans fru och deras två barn som ofta följer med på tävlingar och träningsläger i länder runt om i världen. På frågan om barnen är medvetna om sin pappas framgångar skrattar Jonas Buud och svarar.

– Jo de vet och skojjar ibland om att pappa är bäst i världen.

Inför årets tävling har han förberett sig genom längre löprundor, cykling och en del styrketräning men att göra om bragden från förra året kan bli svårt.

– Vi får se och hoppas, men lika bra vet jag inte. Min tid förra året var ju fruktansvärt bra, avslutar Jonas Buud.

Nadina Rosengren
Nadina Rosengren
nadina.rosengren@mora.se
No Comments

Post A Comment